Svensk ordbok 2009, webbversion
berli
`
nerblått
substantiverat adjektiv
,
ingen
böjning
berlin·er|blått
●
ett intensivt blått färgämne
som bl.a. innehåller järn
matrl.
SYN.
synonym
pariserblått
sedan 1745
ämnet upptäcktes första gången i
Berlin
(av Diesbach, 1704)