Svensk ordbok 2009, webbversion
bergsbestigare
äv.
bergbestigarebergbestigare
[ber`j(s)-]
substantiv ~n äv. vard. berg(s)bestigarn, plur. ~, best. plur. berg(s)bestigarna
berg(s)|be·stig·ar·en●person som ägnar sig åt bergsbestigning
vanligen som sport
sport.yrk.sedan 1893