Svensk ordbok 2009, webbversion

bergsbestigare äv. bergbestigarebergbestigare [ber`j(s)-] substantiv ~n äv. vard. berg(s)bestigarn, plur. ~, best. plur. berg(s)bestigarna berg(s)|­be·stig·ar·en●person som ägnar sig åt bergs­bestigning vanligen som sport sport.yrk.sedan 1893