Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
be·red·ning·en1det att göra (ngt) användbart
särsk. inför ytterligare bearbetning
tid.hudberedningberedning (av ngt)sedan 18502framtagning av beslutsunderlag
i fråga, ärende etc.
särsk. admin.admin.tid.JFRcohyponymberedning 3
beredningsorganberedning av ett lagförslagberedning (av ngt)sedan 17733särsk. i sammansättn.
särskild kommitté som bereder viss typ av ärenden
samh.JFRcohyponymberedning 2
försvarsberedningenstatsrådsberedningensedan 1801