Svensk ordbok 2009, webbversion
bepan
´
sra
verb
~de ~t
be·pansr·ar
●
förse med pansarhölje
el. liknande starkt skydd
mil.
en kraftigt bepansrad stridsvagn
bepansra ngt
sedan 1782
av ty.
bepanzern
med samma betydelse
Subst.:
vbid1-116422
bepansrande
,
bepansring