Svensk ordbok 2009, webbversion
be`nsträckare
substantiv ~n äv. vard. bensträckarn, plur. ~, best. plur. bensträckarna
ben|sträck·ar·en●kort paus under ett sammanträde e.d. för att ge deltagarna möjlighet att sträcka på benen
tid.○ibl. ngt allmännarefärjeresan gav henne tillfälle till en välbehövlig bensträckaresedan 1993