Svensk ordbok 2009, webbversion

be`nsträckare substantiv ~n äv. vard. bensträckarn, plur. ~, best. plur. bensträckarna ben|­sträck·ar·en●kort paus under ett samman­träde e.d. för att ge del­tagarna möjlighet att sträcka på benen tid.○ibl. ngt all­männarefärjeresan gav henne till­fälle till en väl­behövlig bensträckaresedan 1993