Svensk ordbok 2009, webbversion

bensi´n substantiv ~en bens·in·en●typ av lätt­flyktigt och brand­farligt bränsle för lätta eller snabb­gående motorer särsk. för person­bilar och propellerflygplan; bestående av flytande kol­väten trafik.ämne.JFRcohyponymdiesel bly­fri bensinhöjd skatt på bensininte en droppe bensin kvar i tankenmiljö­klassad bensin med mindre svavel och bensen○äv. anv. som hemtvättmedel m.m.tvättbensinsedan 1883modern bildn. till medeltidslat. ben´zoe, se bensoe