Svensk ordbok 2009, webbversion

be`nknäckare substantiv ~n äv. vard. benknäckarn, plur. ~, best. plur. benknäckarna ben|­knäck·ar·en●person som torterar genom att knäcka ben på sitt offer vard.yrk.JFRcohyponymbödel ○äv. bildligt (och ofta försvagat och skämts.), spec. om hård boxare, spelare o.d.tack vare benknäckarna i försvaret har laget hållit nollan i fem matchersedan trol. 1950-talet; 1969 i bildlig bemärkelse