Svensk ordbok 2009, webbversion
[-iŋ´n]
adjektiv ~t
ben·ign●som utvecklas på godartat sätt
om sjukdomar, särsk. svulster o.d.
admin.med.MOTSATSantonymmalign
en benign tumörsedan 1904av lat. benig´nus med samma betydelse, till ben´e ’väl’ och passivum av gi´gnere ’föda; frambringa’