Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n benor
ben·an●synlig delningslinje i håret som uppkommer genom kamning
i många typer av frisyrer
med.mittbenakamma bena○ibl. om andra liknande bildningar, spec. vid fågelbeskrivningarsedan 1773till sv. dial. ben ’rak’; jfr ben
verb ~de ~t
ben·ar1dela (håret) genom kamning
så att en bena bildas
kläd.bena ngtsedan 1587till 1bena
2ta bort benen ur
kött, särsk. fiskkött, för att göra det lättätet
kokk.bena makrillenbena ngtsedan 1736till ben
Subst.:vbid1-116151benande,
vbid2-116151bening