Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bemötte bemött, pres. bemöter
be·möt·er1uppträda (på visst sätt) mot
ngn
komm.han bemöter alla kunder med samma artighet och respekt○äv. med avs. på abstrakta företeelseryttrandet bemöttes med tystnadde ville i det längsta undvika att bemöta våld med våldbemöta ngn/ngt (med ngt/SÄTT)sedan 1723av lågty. bemoten ’möta; bemöta’
2gå i svaromål mot
komm.bemöta sin meningsmotståndareden angripne politikern vägrade att bemöta insändaren○äv. mer konkretoppositionen bemöttes med tvångslagar och hemlig polisbemöta ngn/ngt (med ngn/ngt)sedan 1716Subst.:bemötande