Svensk ordbok 2009, webbversion

bemö´ta verb bemötte bemött, pres. bemöter be·möt·er1upp­träda (på visst sätt) mot ngn komm.han bemöter alla kunder med samma artighet och respekt○äv. med avs. på abstrakta före­teelseryttrandet bemöttes med tystnadde ville i det längsta und­vika att bemöta våld med våldbemöta ngn/ngt (med ngt/SÄTT)sedan 1723av lågty. bemoten ’möta; bemöta’ 2gå i svaro­mål mot komm.bemöta sin menings­motståndareden an­gripne politikern vägrade att bemöta in­sändaren○äv. mer konkretoppositionen bemöttes med tvångs­lagar och hemlig polisbemöta ngn/ngt (med ngn/ngt)sedan 1716Subst.:bemötande