Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bemängde bemängt, pres. bemänger
be·mäng·er●vanligen perf. part.
blanda in (ngt främmande ämne) i
af.vattnet var bemängt med föroreningar○ofta bildligten radikalism bemängd med fördomarbemänga ngt med ngtsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. bemängia; av lågty. bemengen med samma betydelse; jfr mänga
Subst.:vbid1-116117bemängande,
vbid2-116117bemängning