Svensk ordbok 2009, webbversion

bemäng´a verb bemängde bemängt, pres. bemänger be·mäng·er●vanligen perf. part. blanda in (ngt främmande ämne) i af.vattnet var bemängt med för­oreningar○ofta bildligten radikalism bemängd med för­domarbemänga ngt med ngtsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. bemängia; av lågty. bemengen med samma betydelse; jfr mänga Subst.:vbid1-116117bemängande, vbid2-116117bemängning