Svensk ordbok 2009, webbversion
belå
´
ning
substantiv
~en ~ar
be·lån·ing·en
●
upplåning av pengar mot säkerhet
vanligen i fastighet
ekon.
tid.
småhus med låg belåning är ibland svårsålda
○
äv. om upplånat belopp
belåning (av ngt)
sedan 1830