Svensk ordbok 2009, webbversion
verb belade belagt, pres. belägger
be·lägg·er1förse med täckande lager
vanligen i skyddande syfte
tekn.taket belades med tjärpappbelägga ngt (med ngt)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. beläggia ’omge; täcka’; av lågty. beleggen med samma betydelse; jfr belag
2vanligen perf. part.
ta upp plats i
lokal, institution e.d.
rum.sjukhuset var belagt till bristningsgränsenalla fönsterborden var belagdabelägga ngtsedan 18423genom stadgande förena med viss påföljd
t.ex. straff el. avgift
ofta jur.jur.JFRcohyponympåföra
straffbelagdhan belades med yrkesförbudsocker belades med extra införselavgiftbelägga ngn/ngt med ngtsedan 16364göra fast
tågvirke i knap, beting e.d.
sjö.belägga dragglinanskot bör beläggas så att de kan kastas loss omedelbartbelägga ngtstopp och belägg!se1stopp 1
sedan 16445ange fakta som stöder
visst antagande e.d.
af.han belägger aldrig sina påståenden med siffror○spec. med avs. på (äldre) språklig företeelsevanligen perf. part.
påvisa förekomst av
ordet ”son” är belagt redan på runstenarnabelägga ngt/SATS (med ngt)sedan 1561Subst.:vbid1-116037beläggande,
beläggning (till 1 - 4);
belägg (till 5)