Svensk ordbok 2009, webbversion

belägg´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en be·lägg·et1faktum som stöder ngt an­tagande el. ngt resonemang, ngn ut­saga etc. af.språkvet.det finns inga säkra belägg för att mutor före­kommithan saknar belägg för sina på­ståenden○spec. om på­visad före­komst av (äldre) språklig före­teelsebeläggställedet äldsta belägget på ordet är från 1300-taletbelägg (för/på ngt/SATS)sedan 1857av ty. Beleg med samma betydelse; till belägga 2täckande lager ofta mer el. mindre till­fälligt, ibl. o­önskat tekn.bromsbeläggradio­aktivt beläggsedan 1887