Svensk ordbok 2009, webbversion
verb beljög beljugit beljugen beljugna, pres. beljuger
be·ljug·er●sprida lögner om
ngn/ngt; i syfte att vålla skada, vinna egen fördel e.d.
komm.○spec. i lagspråkatt beljuga myndighet är straffbartbeljuga ngn/ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. beliugha; efter lågty. belügen med samma betydelse
Subst.:vbid1-115958beljugande