Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
be·last·ar1utsätta (en konstruktion) för tryck eller dragning
särsk. i sammanhang där hållfasthet prövas
tekn.bron får belastas med ett axeltryck på 5 tonvid provet belastas stålwiren till 20 procent av sin brottstyrka○ibl. rent bokstavligtbåten bör vara jämnt belastad○äv. om att föra över kroppstyngden, t.ex. på en skidabelasta dalskidanbelasta ngt (med ngt) (SÄTT)sedan 1841av lågty. belasten med samma betydelse
2utsätta (ngn/ngt) för yttre påfrestning
genom åtgärd som fordrar ansträngning, energi, resurser etc.
ekon.belasta elnäteten hårt belastad flygplatsbelasta minnet med onödiga detaljerhan belastar ofta sin sekreterare med extraarbete○spec. i ekonomiska sammanhangen utgift som bör belasta statsbudgetengården var belastad med höga inteckningarbelasta ngn/ngt (med ngt)sedan 16173vanligen perf. part.
utsätta för besvärande eller försvårande omständighet
särsk. i socialt avseende
jur.han är kriminellt belastadhon är ärftligt belastadden svårast belastade av de åtaladebelasta ngn/ngtsedan 1850Subst.:vbid1-115915belastande,
belastning