Svensk ordbok 2009, webbversion
belack´a
verb ~de ~t
be·lack·ar●tala illa om eller uttrycka sitt (moraliska) ogillande av
ngn el. ngt
åld.komm.JFRcohyponymförtalacohyponymklandracohyponymsmädacohyponymbeskylla
belacka ngn (för ngt/SATS)sedan 1527se belackare
Subst.:vbid1-761516belackande