Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
be·kväm·lig·het·en1angenäma och vilsamma förutsättningar
för person att leva el. verka under
samh.SYN.synonymkomfort
bekvämlighet och lyxvi borde kanske offra lite av vår höga standard och bekvämlighet○ofta konkretvanligen plur.
anordning som underlättar tillvaron
en sommarstuga med alla moderna bekvämligheter○särsk. i uttryck för sanitära anordningarbekvämlighetsinrättningsedan 1641; 1760 i konkret bet.2knappast plur.
tendens att undvika ansträngningar
psykol.JFRcohyponymmaklighet
andlig bekvämlighetlättja eller bekvämlighetsedan 1750