Svensk ordbok 2009, webbversion

bekran´sa verb ~de ~t be·krans·ar●om­ge med kransar el. med ngt som bildar krans, vanligen som ut­smyckning kläd.segraren bekransadesflickan bekransade sitt hår○äv. all­männareomge ngt högt.sjön bekransades av löv­skogbekransa ngn/ngtsedan 1650Subst.:vbid1-115803bekransande, vbid2-115803bekransning