Svensk ordbok 2009, webbversion
bekran´sa
verb ~de ~t
be·krans·ar●omge med kransar
el. med ngt som bildar krans, vanligen som utsmyckning
kläd.segraren bekransadesflickan bekransade sitt hår○äv. allmännareomge
ngt högt.sjön bekransades av lövskogbekransa ngn/ngtsedan 1650Subst.:vbid1-115803bekransande,
vbid2-115803bekransning