Svensk ordbok 2009, webbversion

bekostnad [-kås´-] substantiv, ingen böjning, n-genus be·kost·nad●i vissa ut­tryck kostnad (för ngt) som betalas från visst håll i pengar el. mer abstrakt; ofta inte betalad av den som åt­njuter för­delen ekon.hon bodde på lyx­hotell på före­tagets bekostnadde ut­förde reparationen på egen bekostnadriksdags­mannen kritiserades för att ha åkt för mycket taxi på skatte­betalarnas bekostnad○ofta med an­tydan om upp­offringar (för den som betalar etc.)han gjorde karriär på familjens bekostnadstats­makten stärktes på bekostnad av den en­skildes integritet○spec. i ut­tryck för viss typ av för­olämpningha roligt på ngns bekostnadgöra sig lustig på ngns bekostnadpå bekostnad av ngn/ngt, på ngns bekostnadsedan 1606