Svensk ordbok 2009, webbversion

bekosta [-kås´-] verb ~de ~t be·kost·ar●ofta pass. betala kostnaden för ngn vara, tjänst etc.; ofta i fråga om större och lång­variga kostnader ekon.förbättringarna bör bekostas av det all­männaprojektet har bekostats av Skolverketbekosta ngtsedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. bekosta; av lågty. bekosten med samma betydelse Subst.:vbid1-115799bekostande