Svensk ordbok 2009, webbversion

bekla´ga verb ~de ~t be·klag·ar●ut­trycka ledsnad eller o­lust över ngn o­önskad händelse etc. komm.JFRcohyponymångra jag beklagar sorgenhans beslut är att beklagaman måste beklaga att över­sättaren slarvatjag är den förste att beklaga att NN inte blev om­vald○äv. med avs. på person som drabbats av ngt o­önskatut­trycka del­tagande med man måste beklaga henne från rent med­mänskliga utgångs­punkterbeklaga ngn/ngt/SATSsedan 1477 (refl.)Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. beklagha; av lågty. beklagen med samma betydelse; jfr klaga Subst.:beklagande