Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
be·klag·ar●uttrycka ledsnad eller olust över
ngn oönskad händelse etc.
komm.JFRcohyponymångra
jag beklagar sorgenhans beslut är att beklagaman måste beklaga att översättaren slarvatjag är den förste att beklaga att NN inte blev omvald○äv. med avs. på person som drabbats av ngt oönskatuttrycka deltagande med
man måste beklaga henne från rent medmänskliga utgångspunkterbeklaga ngn/ngt/SATSsedan 1477 (refl.)Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. beklagha; av lågty. beklagen med samma betydelse; jfr klaga
Subst.:beklagande