Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bekantgjorde bekantgjort, pres. bekantgör
be·kant|gjor·de●göra allmänt bekant
särsk. med avs. på information av offentlig karaktär
samh.sese1bekant 2
i början av året bekantgjordes en promemoria från departementetbekantgöra ngtsedan 1830Subst.:vbid1-115730bekantgörande,
vbid2-115730bekantgöring