Svensk ordbok 2009, webbversion
bekaj
´
ad
adjektiv
bekajat
be·kaj·ad
●
belastad
ngt åld.
psykol.
han var bekajad med dåligt ölsinne
bekajad med ngt
sedan 1606
äldst ’insnärja’; trol. ur nederl.
bekaaien
’behäfta; besvära’