Svensk ordbok 2009, webbversion
behäng´a
verb behängde behängt, pres. behänger
be·häng·er●vanligen perf. part.
förse
med (hängande) prydnad, utmärkelse e.d.
ofta ngt iron.Nollriksmarskalken var behängd med alla sina ordnarbehänga ngn med ngtsedan 1635Subst.:vbid1-115644behängande,
vbid2-115644behängning