Svensk ordbok 2009, webbversion
[bihejv-]
substantiv ~en
behavi·or·ism·en●vanligen best. f.
en riktning inom psykologin som studerar beteendet och dess samband med miljön
och tonar ner medvetandets roll
psykol.JFRcohyponymbeteendepsykologicohyponymmentalism
inom den amerikanska behaviorismen försökte man reducera alla själsyttringar till stimulus och responssedan 1929av (amerikansk) eng. behaviorism, till behavior ’beteende’