Svensk ordbok 2009, webbversion
begrän
`
sningsyta
substantiv
~n begränsningsytor
be·gräns·nings|yt·an
●
yta som utgör gräns
för ngn tredimensionell kropp e.d.
särsk. geom.
geom.
rum.
kuben har sex begränsningsytor
sedan 1853