Svensk ordbok 2009, webbversion
bega
´
pa
verb
~de ~t
be·gap·ar
●
stirra nyfiket eller beundrande (och ofta oförstående) på
ngt nedsätt.
komm.
folkmassan begapade skådespelet
begapa ngn/ngt
sedan ca 1755
Subst.:
vbid1-115330
begapande