Svensk ordbok 2009, webbversion

befräm´jare substantiv ~n äv. vard. befrämjarn, plur. ~, best. plur. befrämjarna be·främj·ar·en●person som befrämjar viss verksamhet mest materiellt mindre brukl.yrk.SYN.synonymvälgörare JFRcohyponymgynnare 1 FN-chefen är i första hand fredens befrämjarebefrämjare (av ngt)sedan ca 1900