Svensk ordbok 2009, webbversion
befräm´jare
substantiv ~n äv. vard. befrämjarn, plur. ~, best. plur. befrämjarna
be·främj·ar·en●person som befrämjar viss verksamhet
mest materiellt
mindre brukl.yrk.SYN.synonymvälgörare
JFRcohyponymgynnare 1
FN-chefen är i första hand fredens befrämjarebefrämjare (av ngt)sedan ca 1900