Svensk ordbok 2009, webbversion

befruk´ta verb ~de ~t be·frukt·ar1vanligen perf. part. ge (honlig köns­cell) förut­sättningar att ut­vecklas till ny individ om hanlig köns­cell biol.ett befruktat ägg○ibl. med ton­vikt på själva parningen el. pollineringenhingsten befruktade flera ston om dagenbefrukta ngn/ngtsedan 1751av ty. befruchten med samma betydelse; till frukt 2ofta pres. part. ha stimulerande in­verkan på kultur­liv el. liknande skapande verksamhet af.kontakten med NN verkade befruktande på hennes litterära skapandebefrukta ngtsedan 1818Subst.:vbid1-115242befruktande, befruktning