Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
be·frukt·ar1vanligen perf. part.
ge (honlig könscell) förutsättningar att utvecklas till ny individ
om hanlig könscell
biol.ett befruktat ägg○ibl. med tonvikt på själva parningen el. pollineringenhingsten befruktade flera ston om dagenbefrukta ngn/ngtsedan 1751av ty. befruchten med samma betydelse; till frukt
2ofta pres. part.
ha stimulerande inverkan på
kulturliv el. liknande skapande verksamhet
af.kontakten med NN verkade befruktande på hennes litterära skapandebefrukta ngtsedan 1818Subst.:vbid1-115242befruktande,
befruktning