Svensk ordbok 2009, webbversion

befo`rdringsgång substantiv ~en ~ar be·fordr·ings|­gång·en●fast­ställd ordning för upp­flyttning till högre tjänste­ställning in­om stats­förvaltning o.d., särsk. i början av vissa tjänstemannakarriärer; fram till 1988 histor.arb.rum.reglerad befordringsgångsedan 1940-talet