Svensk ordbok 2009, webbversion
befo`rdringsgång
substantiv ~en ~ar
be·fordr·ings|gång·en●fastställd ordning för uppflyttning till högre tjänsteställning
inom statsförvaltning o.d., särsk. i början av vissa tjänstemannakarriärer; fram till 1988
histor.arb.rum.reglerad befordringsgångsedan 1940-talet