Svensk ordbok 2009, webbversion
[-fål´-]
verb ~de ~t
be·folk·ar●ofta pass. el. perf. part.
förse (område e.d.) med invånare
geogr.glesbefolkadtättbefolkadöverbefolkadöarna var inte befolkade när européerna först kom dit○äv.bebo
inuiter och danskar befolkar Grönlands kustland○äv. bildligt, ofta skämts.de unga finanslejon som befolkar penningmarknadenbefolka ngtsedan ca 1755Subst.:vbid1-115144befolkande,
befolkning