Svensk ordbok 2009, webbversion

befolka [-fål´-] verb ~de ~t be·folk·ar●ofta pass. el. perf. part. förse (om­råde e.d.) med in­vånare geogr.glesbefolkadtättbefolkadöverbefolkadöarna var inte befolkade när européerna först kom dit○äv.bebo inuiter och danskar befolkar Grön­lands kust­land○äv. bildligt, ofta skämts.de unga finanslejon som befolkar penning­marknadenbefolka ngtsedan ca 1755Subst.:vbid1-115144befolkande, befolkning