Svensk ordbok 2009, webbversion

befin´tlighet substantiv ~en be·fint·lig·het·en●det att befinna sig på ngn plats i mots. till att vara i rörelse e.d. särsk. språkvet.språkvet.vissa prepositioner an­ger riktning (t.ex. ”till”), an­dra befintlighet (t.ex. ”i”)sedan 1836