Svensk ordbok 2009, webbversion
befin´tlighet
substantiv ~en
be·fint·lig·het·en●det att befinna sig på ngn plats
i mots. till att vara i rörelse e.d.
särsk. språkvet.språkvet.vissa prepositioner anger riktning (t.ex. ”till”), andra befintlighet (t.ex. ”i”)sedan 1836