Svensk ordbok 2009, webbversion

befall`ningsman substantiv ~nen befallningsmän, best. plur. befallningsmännen be·fall·nings|­mann·en●person som ut­setts att för en över­ordnads räkning sköta eller förvalta ett visst om­råde ngt åld.admin.yrk.kronans befallningsman○nu­mera särsk. om person som över­vakar arbetet på en större lant­gårdsedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. befalningsman