Svensk ordbok 2009, webbversion
bedui´n
substantiv ~en ~er
bedu·in·en●arab som lever nomadiskt
i öknar och på stäpper i Främre Asien och Nordafrika
yrk.beduinstamkamelen är beduinernas viktigaste djursedan ca 1750via fra. av arab. badawi, plur., ’ökeninnevånare’, till badw ’öken’