Svensk ordbok 2009, webbversion

bedra´gare substantiv ~n äv. vard. bedragarn, plur. ~, best. plur. bedragarna be·drag·ar·en●person som handlar svek­fullt till egen för­del el. för egen vinning jur.yrk.SYN.synonymskojare 1 ○särsk. i fråga om ekonomiska brotttjuvar och bedragaresedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. bedräghare