Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
beckas·in·en●(typ av) rostbrunspräcklig vadarfågel med ganska korta ben och mycket lång näbb
av familjen snäppor
zool.dubbelbeckasinenkelbeckasinen skrämd beckasin flög upp med ett snärtande ljudsedan 1749av fra. bécassine med samma betydelse, diminutiv av bécasse ’snäppa; morkulla’, till bec ’näbb’