Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
beck·ar1överdra med beck
tekn.beckad trådbecka ngtsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. bika
2vanligen med partikel, särsk.fast, igen
bli full av beck
utstr.○särsk. bildligthan fick en fruktansvärd förkylning – öron, näsa, hals, precis allt beckade igenbecka (fast/igen) ngtsedan 1785Subst.:vbid1-114961beckande (till 1),
vbid2-114961beckning (till 1)