Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
beck·et●ett svart, trögflytande ämne från tjära som används för tätning
samt för färger, asfalt o.d.
ämne.beckoljaskeppsbeckde hällde brinnande beck på anfallarna○ofta bildligtbeckmörkerbecksvartsedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. bik, pik; gemens. germ. ord, lånat från lat. pix´ ’tjära; kåda; beck’