Svensk ordbok 2009, webbversion

beck substantiv ~et beck·et●ett svart, trög­flytande ämne från tjära som an­vänds för tätning samt för färger, asfalt o.d. ämne.beckoljaskeppsbeckde hällde brinnande beck på an­fallarna○ofta bildligtbeckmörkerbecksvartsedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. bik, pik; gemens. germ. ord, lånat från lat. pix´ ’tjära; kåda; beck’