Svensk ordbok 2009, webbversion

beatnik [bi´t-] substantiv ~en ~ar beat·nik·en●person till­hörande en bohemisk rörelse i USA som särsk. blomstrade på 1950-talet yrk.sedan 1957av eng. beatnik med samma betydelse, till beat ’slagen; ut­mattad’ och -nik, suffix från ry. och jiddisch; jfr sputnik