Svensk ordbok 2009, webbversion
[bi´gel]
substantiv ~n beaglar
beagl·en●en liten korthårig drevhund
vanligen trefärgad i svart, brunt och vitt
zool.världens mest kända beagle torde vara seriefiguren Snobbensedan åtm. 1930-taletav eng. beagle med samma betydelse; trol. av fornfra. beegueule ’person som väsnas’, till beer ’öppna på vid gavel’ och gueule ’strupe’