Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
bast·ard·en1avkomling av två individer som tillhör olika arter
el. olika varieteter, raser etc.; om djur, ngn gång (starkt nedsätt.) om människa
biol.yrk.zool.JFRcohyponym1hybrid
bastardformmulåsnan är en bastard mellan häst och åsnasedan 1747ur fornfra. bastard, eg. ’sadelbarn’, till medeltidslat. bas´tum ’sadel’ (sadeln användes som tillfälligt nattläger)
2utomäktenskapligt barn
förr särsk. om barn tillhörande sidolinjen av en (adlig) släkt
nedsätt., numera mindre brukl.yrk.Vilhelm Erövraren, även kallad Vilhelm Bastardenen bastard (av/mellan ngra)sedan 1636