Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n basilikor
bas·il·ik·an1större rektangulär kyrkobyggnad som är indelad i längsgående skepp (avdelningar) med mittskeppet högst
enl. en stil med rötter i den tidigaste kyrkoarkitekturen
arkit.relig.rum.JFRcohyponymcentralkyrkacohyponymrundkyrka
sedan 1904av lat. basi´lica ’kungshus; offentlig byggnad’; av grek. basilike´ (stoa´) ’kunglig (boning)’; jfr basilisk
2en kransblommig krydd- och medicinalväxt
bot.kokk.○äv. om motsvarande kryddapasta med färsk basilika och oliversedan 1538av samma urspr. som basilika 1