Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
bar·on·en●adelsman som har viss grad inom högadeln
växlande i olika länder och under olika tider
mest histor.samh.yrk.○urspr. om vasall direkt under konungenVilhelm Erövraren och hans normandiska baroner○i Sverige äv. som titel för friherre○i sammansättn. äv. om person som snabbt gjort sig en förmögenhet genom att utnyttja ett kristillståndgulaschbaronsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. barun; av fra. baron med samma betydelse, av fornfra. barun, baron ’konungens man; vasall’; trol. urspr. germ. ord med bet. ’stridbar man’