Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n barnrumpor
barn|rump·an●rumpa på barn
med.○äv. om vuxen (barnslig) personnedsätt.han kunde inte smälta att en barnrumpa som NN fick chefsjobbetsluta nu att vara en sån barnrumpa – be om ursäkt så känns det bättre sen○ibl. äv. om oerfaren personhon är ingen barnrumpa i politiska sammanhanglen som en barnrumpaselen
slät som en barnrumpaseslät
sedan 1897