Svensk ordbok 2009, webbversion

ba`rnrumpa substantiv ~n barnrumpor barn|­rump·an●rumpa på barn med.○äv. om vuxen (barnslig) personned­sätt.han kunde inte smälta att en barnrumpa som NN fick chefs­jobbetsluta nu att vara en sån barnrumpa – be om ur­säkt så känns det bättre sen○ibl. äv. om o­erfaren personhon är ingen barnrumpa i politiska samman­hanglen som en barnrumpaselen slät som en barnrumpaseslät sedan 1897