Svensk ordbok 2009, webbversion

barnbarnsbarn [-ba´rnel.ba`rn-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en barn·barns|­barn·et●barn­barn till (viss persons) barn yrk.hon är barnbarnsbarn till NNngns barnbarnsbarn, barnbarnsbarn till ngnsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. barnä barns barn