Svensk ordbok 2009, webbversion

ba`rnafar äv. ba`rnafaderba`rnafader substantiv barnafadern barnafäder barna|­far, barna|­fadern●biologisk far till ett visst barn jur.yrk.○särsk. vid tvist om faderskap o.d.det gick inte att få tag på barnafadernden blivande modern vägrade att peka ut barnafadernsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. barna faþir