Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
ba`rnafaderba`rnafader
substantiv barnafadern barnafäder
barna|far, barna|fadern●biologisk far
till ett visst barn
jur.yrk.○särsk. vid tvist om faderskap o.d.det gick inte att få tag på barnafadernden blivande modern vägrade att peka ut barnafadernsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. barna faþir