Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
bard·en1ofta plur.
endera av de fransade hornskivor som fungerar som ersättning för tänder hos bardvalar
zool.sedan 1762av nederl. baard, samma ord som ty. Bart ’skägg’
2person med uppgift att vara skald och sångare
i forntida keltiska kulturer
litt.vet.musikyrk.○äv. allmännareden götiske barden Lingsedan 1738av gaeliska bard ’sångare’