Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. barberarn, plur. ~, best. plur. barberarna
barb·er·ar·en●person som yrkesmässigt ägnar sig åt hårvård
mest för manliga kunder
yrk.JFRcohyponymfrisör
sedan 1480Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. barberare; av fra. barbier med samma betydelse; till lat. bar´ba ’skägg’