Svensk ordbok 2009, webbversion

ban`ta verb ~de ~t bant·ar●(försöka) få ner sin kropps­vikt genom att äta mindre, ofta enl. särsk. diet med.utstr.bantningskurhårdbantaTa en kaka! – Nej tack, jag bantar○äv. bildligtofta med partikel, särsk.ner minska om­fånget av ngt an­slagen till kulturen bantades kraftigt (ner)banta (ner) (ngt)sedan 1885; 1956 i bildlig bet.av eng. bant med samma betydelse; till namnet på W. Banting, som på 1860-talet började före­skriva bantnings­kurer vid vissa sjukdomar Subst.:vbid1-113692bantande, vbid2-113692bantning