Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
bant·ar●(försöka) få ner sin kroppsvikt
genom att äta mindre, ofta enl. särsk. diet
med.utstr.bantningskurhårdbantaTa en kaka! – Nej tack, jag bantar○äv. bildligtofta med partikel, särsk.ner
minska omfånget av
ngt
anslagen till kulturen bantades kraftigt (ner)banta (ner) (ngt)sedan 1885; 1956 i bildlig bet.av eng. bant med samma betydelse; till namnet på W. Banting, som på 1860-talet började föreskriva bantningskurer vid vissa sjukdomar
Subst.:vbid1-113692bantande,
vbid2-113692bantning